Att inte välja är också ett val

Varje gång jag kommer in i Fröken Fris lägenhet blir jag alltid så förvånad över det lugn och den harmoni som finns innanför hennes väggar. När man kliver innanför dörren känns det som att man befinner sig i en annan värld.

Inte en enda gång har jag varit där utan att levande ljus har brunnit och rökelse har doftat i kapp med ingefärsthé och nybakade bullar. Trots att Fri är urusel på att inreda sitt hem med färg och form så finns där en själ som speglar just henne. Ett lugn och en personlighet.

– Hur kan du vara så harmonisk och lugn? frågade jag ikväll när jag satte mig ner i hennes slitna rosa soffa som är köpt på loppis för 100 kronor.

Fri kom med en kopp i vardera hand och skyndade sig att sätta ner dem på bordet för att inte bränna sig. Hon torkade bort hettan från händerna genom att gnugga dem mot magen samtidigt som hon gav ifrån sig ett litet i-ljud som knappt hördes.

– Vad menar du? svarade hon sen.

– Jamen, sa jag, det känns alltid som att du är så cool i alla situationer och i de tankar som du tänker. Hur kommer det sig?

Fri smuttade lite på théet för att konstatera att det fortfarande var för varmt för att dricka.

– Nja, jag vet inte, muttrade hon, kanske för att jag känner att det är jag som styr båten över oceanen, att jag väljer det jag vill ha och så som jag vill ha det.

Jag reflekterade över mitt eget agerande och konstaterade att jag ofta brukar stressa upp mig för saker och allra helst för förändringar. Ibland vill jag att andra människor ska bestämma vilken väg jag ska ta men ändå påstår jag att det är jag som gör valet i slutänden.

– Ditt problem är att du frågar andra för mycket. Det gör dig vilsen, tror jag, och så har du för många dörrar öppna.

Fri tittade mig rakt in i ögonen på ett sätt som fick mig att hamna i försvarsställning, men hon fortsatte:

– Har du läst Processen av Kafka ännu?

Jag suckade och svarade att jag inte hade gjort det. Visserligen kom jag en bit på tio sidor men gav upp och nu ligger den på mitt nattduksbord långt ifrån genomläst. Redan när jag läste första sidan kände jag ett obehag och en förvirring som, skulle det visa sig, bara blev värre och värre.

– Vad har Kafka med mitt fråga-runt-vilsenhet att göra? frågade jag besvärat.

Fri fnyste till och var nära på att frusta ut den varma drycken ur munnen.

– Det är ju dig hela boken handlar om! utbrast hon. Det handlar om en snubbe som inte tar ansvar för sitt liv! Han frågar alla andra hela tiden om vad han ska göra och han tror att alla andra har svar om hans liv.

– Jamen, blev han inte dömd för någonting eller hur var det nu igen?, försökte jag trevande för att inte verka alltför bortkommen och påtala att jag faktiskt inte är med i ett enda polisregister.

– Jo, han Josef K, blir dömd men det är inte det som jag vill dra som parallell för dig just nu, sa Fri. Jag lovar att berätta om boken sen. Nu vill jag bara säga att du och K är lite lika eftersom du också frågar många av dina vänner när det är något som du ställs inför, jag menar, istället för att känna efter själv vad det egentligen är du vill.

Jo det kan jag ju faktiskt hålla med Fri om. Ofta frågar jag andra vad de tycker att jag ska göra och det kan ibland göra mig lite vilsen och obeslutsam. Fri tog en tugga av en nybakad kanelbulle och log. Det syntes att hon var nöjd med sitt bakverk.

– Alltså, vad jag försöker säga är att jag tror att livet blir mycket enklare om man stramar in det lite, mumlade Fri mellan tuggandet och fångade en bullsmula i mungipan med tungspetsen. Jag själv har olika strategier för att må bäst. Det är att välja det man vill ha och att välja bort det man inte vill ha.

– Är inte det samma sak, fast olika?, svarade jag förbryllat och sträckte mig efter en bulle med extra mycket socker på.

– Svaret på den blir både ja och nej, sa Fri.

Hon kisade mot mig med en pillemarisk blick.

– Så här ligger det till i min hjärna, fortsatte hon och började förklara:

Livet består av himla massa val hela tiden. Svarta byxor, lila byxor, blåa byxor eller röda byxor? Blå mjölk, röd mjölk, gul mjölk?

Ja du vet, man väljer ju praktiskt taget hela tiden.

Min strategi i detta är att bara välja det som jag tycker om eller som utvecklar mig. Det är en genomgående tanke bakom alla mina val som jag gör. Vissa människor väljer ju inte alls utan överlåter makten till andra människor.

Ett exempel på det skulle vara att du har med dig mig, som väninna, i butiken där du ska köpa brallor och så väljer du de byxor som jag tycker är snyggast. Inte de som du tycker är bäst och ballast. Är du med? Vad är det som säger att du mår bäst i de där byxorna bara för att det är jag som har valt dem?

En annan sak är ju det här med vad du ska bli när du blir stor. Varför frågar du alla andra om vad de tror att du passar som eller vad du skulle vara bra på? Det vet väl inte de?

Där hade faktiskt Fri en poäng! Ofta frågar jag runt bland mina nära om min framtid som om de vore spådamer på professionell nivå. Hur skulle de kunna veta?

Fri fortsatte att prata samtidigt som hon reste sig för att byta ut ett nerbrunnet stearinljus till ett nytt.

– Jag var och lyssnade på en kille som höll ett föredrag en gång. Han var otroligt duktig, underhållande och han försökte att visa på vad framgångsreceptet är för att leva ett något sånär lyckligt liv. En av de saker som han pratade om var att man ska se livet som en beställningskatalog.

– Va?, utbrast jag.

Fri tittade förvånat på mig och skrattade sen över min reaktion.

– Ja, jag förstår om det låter lustigt men jag kan faktiskt förstå vad han menar. Alltså, livet är fyllt med många härliga, spännande händelser och saker. Det är egentligen bara för dig att göra en beställning. Jag menar att du ska gå ut och göra det där som du verkligen vill, precis likadant som du gör när du beställer ur en katalog, sa Fri och slog ut med armarna som om det vore den enklaste sak i världen.

– Gör man ingen beställning så får man ju inte heller några saker hemskickade. Inte går man ut i brevlådan för att se om man har fått något från postorderfirman utan att man har beställt? Det är likadant med livet! Folk gnäller över att inget spännande händer och att livet rullar på i sina gamla fotspår, men har de gjort någon beställning?

Nu förstod jag vad Fri menade. Hon menade att man som människa har ett ansvar att ändra sina gamla fotspår i en annan riktning om man inte är nöjd med stigen som man har trampat upp. Problemet med mig var att jag visste ju för sjutton inte vad det var jag ville beställa!

– Då får du göra i omvänd ordning, sa Fri. Du får låta bli att välja det du inte vill ha och det gäller i allt. Börja med att granska det du har och sortera därefter. Se över dina relationer, ditt jobb och staden du lever i. Dina saker som du har hemma, vad är det du inte tycker om. Behåll det som utvecklar dig och får dig att må bra. Låt sedan bli att köpa saker som inte riktigt passar. Bli inte vän med alla utan välj de som får dig att växa. Du ska se att vägen blir smalare och mer konkret. Att välja bort – det är också ett val och genom att stänga några gamla rostiga dörrar blir labyrinten inte så krånglig.


Fröken Fri lutade sig fram till bordet för att ta ännu en bulle.

– En sån här, sa hon och höll upp bullen i luften, den får mig kanske inte att utvecklas men den får mig att må väldigt bra för en stund.