Krönikor

Idag är det fem år sedan jag träffade Fröken Fri första gången.

Jag minns att jag stod i kön vid delikatessdisken och väntade på att det skulle bli min tur att få bli expedierad. Framför mig stod en kvinna som nyfiket kikade på alla ostsorter och salamikorvar. När det var hennes tur bad hon att få smaka på den ena osten efter den andra och detsamma gällde salamin och skinkan.

– Man ska inte köpa grisen i säcken. Har du smakat på den här?

Hon vände sig mot mig och smålog under tiden hon pekade på en Morbiere som syntes bakom den nyputsade rutan.

Det var mig hon pratade med.

-Nä, svarade jag och skakade lite försiktigt på huvudet.

Själv var jag liksom uppfostrad med att man köper först och smakar sedan. Jag hade aldrig köpt Morbiere och därför heller aldrig smakat den.

Fröken Fri är precis sådan.

Hon skulle aldrig göra något som inte hade ett genomtänkt syfte som genomsyrades av nyfikenhet och äventyr. Att gå in i stans tråkigaste affär för att köpa något vanligt vardagligt kan, med Fröken Fri, bli ett äventyr.

Varje detalj som hon tycker om ser hon. Detaljer som hon inte tycker om låter hon vara. Hon älskar det goda, det vackra och det galna. Hon är som ett barn inuti men med en mognad och ett krav på livet som få andra människor har.

Jag har äran att få träffa henne ofta. Vi ses under enkla former ungefär tre, fyra gånger i veckan.

 

Ljugduk och hemliga rum

Att inte välja är också ett val

Helt enligt Fröken Fris trasselteori

Projekt, Livet och andra skrämmande saker

Tår och rövar

Drömmar och nödvändigheter

Judith, Evert, Ingrid och andra sköna ting

Fröken Fris känsla för ord

Medmänniskans skyldighet